belona.blogg.se

30 juli 2014 kl. 19:32 lokal tid

Hej!

Vilken dag!! Sov helt okej inatt trots kommande resa – det var istället värmen som gjorde att jag vaknade titt som tätt. Gick upp vid 05, åt frukost och gjorde mig klar. Därefter styrdes kosan mot tåget, som delmoment ett. Tåget var i tid och efter några timmar anlände jag till flygplatsen. Jag vet att jag har sagt det tidigare, men jag avskyr dessa självincheckningsdisker!! Än en gång provade jag två olika maskiner och ingen av dem lyckades fullfölja incheckningen utan att hänga sig – så det blev gammal hederlig hjälp över disk. Dock lyckades inte heller hon skriva ut boardingkorten för båda flygen, vilket gjorde att jag nu skulle gå till en transferdisk i Amsterdam och skriva ut andra flyget där.

 

Givetvis var flyget till Amsterdam något försenat, så transfergrejen kändes lite oroväckande (med tanke på hur lång tid säkerhetskontrollen för att boarda flyget kan ta). Hade dock inte behövt oroa mig, gick smidigt att skriva ut boardingkortet och vandringen bort till gaten gick som på räls... eller i alla fall rullband... Där möttes jag av en förvånansvärt smidig och effektiv säkerhetskontroll. Tjoff tjoff sa det och så var alla igenom och boardade.

 

Mitt resesällskap denna gången blev en 70+ lettisk kvinna som bott i USA under större delen av sitt liv. Hon utövade yoga och meditiation samt har hon en dotter som har en hästfarm i Montana. Snacka om perfekt match! J Flygresan gick väl som den brukar, de första två-tre timmarna var helt okej. Pratade och hann se ”Veronica Mars – the movie”. Under tiden var det mat (”nja”, säger kräsna Åsa). Timme 3,5-7,5 är sjukt sega! Ont i kroppen (är sjukt glad att jag inte är längre än jag är, kan ju variera sittställnming och dessutom ställa mig upp vid sätet och sträcka på mig utan att slå i taket eller grannen för den delen), uttråkad, planet släcks ner – folk somnar – inte jag... etc. Hann under resan även avverka ”Divergent” och ”We’re the Millers”. Delta har uppdaterat sitt utbud av filmer och skulle i runda slängar gissa att det fanns ett 30-tal att välja bland. Timme 7,5-9,5 är däremot helt okej – då är man ju nästan framme J Fick en underbar vy av Mount Rainier på inflygning till Seattle.

 

Säkerhetskontrollen, ja vad ska jag egentligen säga? Jag valde fel kö (givetvis) och blev näst intill sist igenom. Vilket gjorde mig lite fnittrig efter sisådär 21 timmar utan sömn, så jag såg ovanligt glad ut när jag kom fram till säkerhetskontrollen varpå han frågar om detta. Jag förklarar läget (att jag är övertrött, typ) och ler glatt. Han uttalar mitt namn på 5+ olika sätt (aasa, oosa, ässa, eisa...), fascinerad? Berättar vad jag jobbar med och han säger: ”No, no no! --- is not for people that young. They can’t learn anything at that age”. Jag motargumenterar vänligt att “jodå, viss kan de det”. Varpå han säger ”So they think the can fly?” med ett leende. Jag blir tyst en stund och säger sen: ”Yes, sometimes they can” med ett genuint leende :-)

 

Utomhus möts jag av ett strålande Seattle med 28 grader och klarblå himmel. Går bort till hotellet (800 meter kan vara långt med två tunga väskor) och checkar in. Hotellet känns.... nje... lite schabbigt, helt ärligt. Men det tyckte jag om hotellet förra året också 😉

 

Nu hägrar sängen med efterlängtad sömn.

Peace out! <3