Trevliga chaufförer, förkylning och tankar framåt
Hej!
I tisdags morse tog jag bussen till bostadsområdet Chekamus, ett område jag inte besökt tidigare men som jag skulle sitta barnvakt i. Hade noga tittat på Google-maps innan vilket busstopp jag skulle hoppa av vid. Vi svängde av motorvägen och jag tittade lite misstänksamt på husen. Eller ja, husen är nog inte rätt ord, snarare lagerlokalerna eller fabrikerna. Eftersom jag hade en tid att passa tryckte jag på stop-knappen ändå och hoppade av. Utanför bussen märkte jag att husnumren inte stämde med de jag hade. Såg att bussen vände vid en hållplats längre bort och gick mot den. Busschauffören väntade in mig (här är snälla busschaufförer). Jag frågade om vi verkligen är i Chekamus och han svarar ”No, that’s why I wondered why you got off here when you asked about Chekamus when you went on the bus”. Jag hoppade på igen och vi körde vidare. Det visade sig att jag hoppat av i helt fel område, på fel sida motorvägen. Ja, ja – misstag gör vi alla. Positivt när man har trevliga chaufförer som guidar en rätt :-)
Dagen efter tog samma buss på morgonen och det var samma chaufför som dagen innan. Innan jag hann säga ”hej” sa han ”Hello! You going on the grant tour down to Chekamus today too?” med ett leende :-) Bussarna fungerar bra på vägen till barnvaktsjobben, men på vägen hem är de inte i synk och jag får oftast vänta 20-25 min vid resecentrum. I onsdags när jag hoppade av vid resecentrum på kvällen och väntade på 18-bussen hem kom den nästan 20 min tidigt. Just den bussturen har en paus och chaufförerna har rast tror jag. Frågade om jag fick gå på eller om jag skulle vänta utanför. Givetvis fick jag gå på. Tänkte att jag sätter mig långt bak så chauffören får äta i fred, men jag hann bara passera honom innan han började prata med mig och vi pratade ända till det var dags för bussen att gå. Man blir lite stammis på bussarna. Att jag känner igen en del busschaufförer är inte konstigt, men att de lägger märket till en av alla hundratals resenärer som reser med dem varje dag är beundransvärt. Men som han sa, man lägger märke till de man ser nästan dagligen vid samma tidpunkt. Hur som helst, jättetrevlig kanadensare och jag kände mig upplyft när jag kom hem. Lägg därtill att jag fick två chokladkartonger av familjerna jag sitter barnvakt för summerar att alla hjärtans dag var en bra dag :-)
I torsdags var barnen jag sitter barnvakt för i orytm med varandra. Den ena somnade vid 10:30, den andra somnade vid 12:30 och den första skulle sova igen på eftermiddagen. Kändes som det enda jag gjorde var att försöka söva barn… vilket inte är det lättaste när de inte vill sova. Efter jobbet var det personalmöte på förskolan. De skulle gå igenom en ny utvärderings-metod. Den var väldigt (!) lik den svenska vi använder vid medarbetarsamtalen. Metoden var helt ny för alla här, men huvudläraren verkade uppskatta att jag kände igen delar av den och sa att trots att det är många papper att fylla i är den ganska bra. Speciellt delen där man sätter upp individuella mål för nästkommande år. I slutänden blev även torsdagen en bra dag.
Fredagen var en down-dag. Pojkarna jag sitter barnvakt för har haft tänder på gång (båda två) de senaste veckorna. Dock har den här veckan varit bättre. Om verkar tandvärken flyttat sig till mig. Huuu… Det verkar inte bättre än att min ena visdomstand spökar. Fy sjutton säger jag bara och byter samtalsämne.
Helgen har varit otroligt lugn. Jag har en förkylning i kroppen (och ovan) så det har varit vila. Om än innebär vila och tv-tittande (OS är grymt bra! Heja Sverige!!!) att man har tid att tänka framåt. Det må kännas långt fram men jag funderar en hel del på vad jag vill göra när mitt visum går ut. Ja, ja, jag vet det är cirka 5 månader kvar. Men samtidigt är det endast 5 månader kvar och de månaderna kommer gå snabbt… det är likadant varje år, så fort april har börjat susar sommaren förbi och helt plötsligt är det höst igen. Många tankar och funderingar cirkulerar hos mig, det är lätt att säga ”följ ditt hjärta” men när man inte vet vad sitt hjärta vill – vad gör man då? Jag är mycket för att tänka förebyggande och strategiskt, en av mina styrkor, för visst jag kan vänta till juli men då måste jag ta något hastigt beslut som jag vet oftast inte fungerar för mig. Bättre att fundera och väga för respektive nackdelar och sätta nya mål att sträva mot. Frågan är bara vilka dessa mål är. Min mamma och jag pratade idag om hur viktigt det är att finna vardagslycka, att vara nöjd och må bra med den tillvaron man har i vardagen. Kanske är det just det rådet jag ska följa.
Ha det bra!