belona.blogg.se

Onsdagen den 27 september 2017

Hej!

Efter en intensiv men enormt bra söndag vaknade jag till ett regnigt Whistler i måndags morse. Jag hade ställt klockan på 06:40 och gjorde mig redo för en dag på jobbet. Om än kom det ett sms från förskolan som meddelade att jag fick dagen ledigt och istället var insatt att jobba på onsdag. Kort varsel, men himla skönt att få en ”bonus” ledig dag – speciellt som regnet var ihållande ute och det var minst sagt lockande att gå ut.

Istället för att gå till jobbet satte jag igång med internet uppgifter hemma. Om än var nätet inte på min sida och efter x antal försök fick jag medge mig besegrad. Enormt irriterande att efter några timmar inse att man var på samma ställe som när man började, utan några ärenden uträttat.

Det stora projektet för dagen var att jag hade sett en cykel på Craiglist (typ Blocket) och skickat ett sms på den. Känner att jag verkligen saknar en bil, men att en bil inte är läge att köpa just nu (försäkring här är enormt dyrt). Mina fötter tar mycket stryk av allt promenerande och någon sorts avlastning vore skönt. En cykel är en lösning för tillfället. Dock är cyklar, precis som allt annat, dyrt i Whistler. Även begagnade cyklar är dyra. Hittade dock en på Craiglist för 40 dollar. Sökte en cykel med pakethållare för att kunna lasta mat vid handling. Idealt hade varit en oväxlad damcykel, men det verkar inte gå att hitta just nu i alla fall. Whistler är en sport ort = mountainbikes är det som gäller när det handlar om cyklar. Med andra ord har cykeln 21 växlar och ingen fotbroms. Inte alls en cykel jag skulle välja i Sverige, men 40 dollar är inte 150-200 dollar… så… Efter x antal sms fick jag veta att jag var på andra plats på cykeln. Hela måndagen var lugn och spenderades hemma, mestadels på grund av regnet.

Igår (tisdag) fick jag ett sms tidigt från kvinnan som sålde cykeln att personen före mig i kö skulle höra av sig innan lunchtid, annars var cykeln min. Det visade sig att personen var för lång för cykeln, vilket innebar att jag fick köpa den. Jippi! Eftersom jag jobbade till strax före 18 var kvinnan snäll nog att möta mig i the Village så jag slapp försöka ta mig hem till henne. Hon var jätte trevlig, men när vi hade pratat en liten stund berättade hon värsta skräckhistorien om att köpa saker via Craiglist och om någon som hade köpt en bil och blivit mördad under köpet. Helt plötsligt blev stämningen lite halvskum och jag kände att det var tur att vi hade mötts på en offentlig plats. Jag tror absolut inte det var något fel på henne, utan hon ville nog bara varna mig om att vara lite mer försiktig mot nya människor… Jag kan var lite för godtrogen ibland… (tänk: ”Alla människor är snälla, söta kattungar”). Jag kände mig lite olustig över att ha konverserat aningens för mycket med kvinnan, i efterhand inser jag att jag kanske inte skulle ha delgett ”riktig” information (typ att jag är lärare och kommer från Sverige, har varit i Whistler i 3 veckor) utan ljugit/”hittat på” (vilket absolut inte ligger i min natur) – jag har lärt mig en läxa och ska vara mer försiktig framöver (ge mer ”vaga” svar på frågor).

Om än ska jag säga att det var enormt härligt att cykla hem istället för att gå. Jag var dock jättemesig och körde på strategin att hela tiden hålla båda händernas fingrar på bromsarna samt endast köra på en växel (det här med 21 växlar känns helt onödigt för mig). Kan lugnt meddela att det gick sakta, absolut ingen tävlingscykling här inte… Egentligen är jag lite rädd för att cykla omkull, men jag antar att det även handlar om vana. Trött och nöjd kom jag hem vid 19-tiden. Satte igång datorn och insåg att jag hade en bar på wifit – jippi! Med andra ord beställde jag varor (tog över 1 timme), däribland en cykelhjälm (nödvändigt!).

Urtrött gick jag och la mig vid 22. Somnade som en stock bara för att vakna vid 05:05 av ett prasslande ljud. Lät som något kröp omkring bland plastpåsar. Känsla: Livrädd. Tände lampan. Ljudet tystnade. Satte mig upp i sängen. Ljudet kom tillbaka efter några sekunder. Satt som paralyserad och vågade inte lämna sängen. 100% säker på att det var något sorts djur på nedervåningen. HJÄLP!!! Ljudet försvann efter ca 10 minuter. Smsade min hyresvärd och beskrev läget; att jag misstänker att det är en mus i lägenheten. Var jättetrött men vågade ärligt talat inte släcka lampan igen och kunde absolut inte slappna av och somna om. Efter att ha legat klarvaken en timme i sängen tvingade jag mig själv att gå upp. Klädde mig i full mundering innan jag gick ner till nedre plan och steg direkt i ett par gympaskor – inte en chans att jag skulle gå i sockarna om det kommer en mus springande, då vill jag kunna fly ut genom dörren. Gick på helspänn men tvingade mig att inte ”noja” för mycket utan äta frukost som vanligt osv. Om än tog jag efter frukosten på mig platshandskar och tömde kassarna med smutstvätt utomhus – inte en chans att jag skulle våga vända upp och ner på dem inomhus, tänk om det faktiskt var en mus där. Ingen mus i kassarna. Gick vidare, skåp för skåp, plasthandskar på. Jättenojig när jag kom till skafferiet, ställde mig på en stol (försökte intala mig att det var för att nå upp, men sanningen var än en gång att jag var livrädd att något skulle hoppa mot mig). Inget i skafferiet, om än gjorde jag i ordning lite när jag ändå var där.

Precis när jag låst ytterdörren på väg till jobbet träffade jag min ena hyresvärd, han lovade att de skulle sätta ut fällor. De har två katter, vilket gör att de inte brukar ha problem med möss – men i år har det varit en väldigt varm sommar och vilket innebär många möss som nu försöker ta sig in.

Cyklade till jobbet (jippi) :-) Var i 4-5 års gruppen idag, vi åkte på utflykt samt hade avskedskalas för en pedagog som gjorde sin sista dag på förskolan. En kanonhärlig dag i ett soligt och varmt Whistler, ca 20-22 grader med klarblå himmel och sol.

Framåt 17-tiden började jag tänka på eventuella möss igen och jag insåg att jag var rädd för att åka hem… hm… Jag har försökt att tänka ”musen är mycket räddare för dig än du är för den”, men helt ärligt är det skitsnack… åtminstone för mig och fungerar inte ett dugg, jag är livrädd för möss. Det var yoga på förskolan efter jobbet, men jag kände att jag behövde komma hem medan det var ljust och möta min rädsla – hoppade därför över yogan och tog en kvällspromenad i kvarteret när jag kom hem. Har duschat, diskat och ätit kvällsmat. Nu försöker jag hitta en strategi för att våga gå och lägga mig. Tanken som verkar ha vunnit är att lämna en lampa tänd på bottenvåningen och badrumsfläkten på, för att ha ”ljud” och ”ljus” i rummet som kanske skrämmer bort eventuella inkräktare (ja, jag vet att det inte fungerar på det sättet – men jag gör det för min egen skull för just nu är jag rädd för mörkret). Som Alfons Åberg säger: ”Det finns inga monster, spöken eller mysiska marsmän, såklart, men OM dem finns kommer dem nog när det är mörkt och man är ensam hemma”.

Ha det bra!