belona.blogg.se

Tisdag den 29 augusti 2017

Hej!

Vaknade med en ”Meh”-känsla imorse. Sov relativt bra, men kände mig lite off så att säga. Kanske berodde det på att jag hade en 55 mil lång körsträcka framför mig. Kanske berodde det på att jag måste tanka (jag gillar verkligen inte att tanka utomlands, man måste förbetala och jag är rädd att ta fel handtag och trycka på fel bränsleknapp). Hur som helst var jag väldigt seg på morgonen och kom inte iväg fören 8:30. Inte optimalt när jag hade en så lång dag framför mig. Hade som tur var slagit in adressen på GPS:en och den måttade närmare 8 timmar för den drygt 50-mil långa sträckan. Nu kanske du tänker ”50 mil, det är som till Stockholm och det kör man ju på på 5-6 timmar”. Men här var det i bergen och även om hastighetsbegränsningen på de flesta sträckorna låg på 90-100 km/h var det omöjligt att hålla det i branta uppförsbackar, snäva hårnålskurvor, serpentinvägar eller i branta nerförsbackar bakom en lastbil som kör den rekommenderade hastigheten för lastbilar (enligt skyltarna) i över 8 % lutning – 50 km/h. GPS:en spådde 7h 45 minuter tror jag det var och jag körde sträckan på ca. 8 timmar och 30 minuter – då stannade jag bara korta stunder på rastplatser och utkiksplatser så hade jag kört utan någon paus alls hade nog GPS:en varit korrekt.

På förhand hade jag väntat mig samma landskap som det är i USA på motsvarande sträcka, har således kört sträckan två gånger tidigare men på olika breddgrader. Kan bara säga att det inte alls var som i USA. Här var det berg hela vägen typ. Eller ja, höga berg och djupa dalar – inte några direkta slätter eller ”öknar”. Landskapet ändrade såklart sig lite, genom olika trädtyper och torrt gräs men i helhet var det riktigt fina vyer utmed hela vägen. Jag blev stormförtjust i samhället Castlegar fantastiskt vacker! Med både sjö OCH berg, som Coeur d’Alene ungefär fast mindre. Stannade där och handlade på Safeway samt tankade – 3 personer pratade med mig (ej expediterna)… ni vet sånt där småprat som man gör på mindre orter när man handlar i affären. Kanske en tillfällighet men det var en mysig småstadskänsla.

I natt ska jag sova ännu en natt på camping, den här gången i Manning Park ca 25 mil från Vancouver. Första intrycket är att det är en familjecamping, många barnfamiljer och toaletterna känns inte alls lika fräscha och rena som på andra campingar – så intrycket är ett ”meh” (som i morse när jag vaknade).

Utöver underbara vyer har jag inte mycket att säga om dagen mer än att jag önskar att ni också hade fått möjlighet att se det jag ser. Foton gör sig inte rättvist och när man kör går det sällan att stanna och ta kort. Alla har vi någon passion, min är solklart berg – det är det jag går igång på och som gör att jag känner mig så enormt tacksam över att få uppleva allt det vackra som jordens natur bjuder på.

Ha det bra!