belona.blogg.se

Lördagen den 11 juni 2016 kl. 18:15 lokal tid

Hej!

Vilka underbara dagar det har varit! Skulle ha uppdaterat resedagboken igår, men var så ofrantligt trött på kvällen att jag nästan sov ståendes. Således hade säkert inlägget blivit i den andan och inte gjort sig själv rättvist.

 

Gårdagen började tidigt om än hade jag, som jag sa till Jim och Judy, förskjutit min sömn hela 30 minuter och vaknade inte fören 03:15! Kunde inte somna om hur jag än försökte, detta trots att jag lyckats sega mig uppe till kl 22 kvällen före. Gick upp och åt frukost vid 5, lugnt och skönt i huset – lite som ”endast tomten är vaken” fast i det här fallet var det jag. Åt i lugn och ro med ett korsord i handen. Gick upp och gjorde mig i ordning för dagen, hade bestämt träff med isländskan och hennes son vid 9. Om än var jag ju på tok för rastlös eftersom jag varit uppe länge och gav mig vid 7:30 iväg till Walmart för shopping. Perfekt att prova kläder! Ingen som handlar kläder sådär tidigt utom jag i jetlag-tillstånd. Ja, ja, jag vet att det är första veckan på resan. MEN jag tänkte så här: Walmart har snarlikt sortiment överallt. Alaska och Montana har ingen skatt på kläder, varför inte lägga inköpen av artiklar (utom mat) i de två delstaterna så slipper jag skatten? Med andra ord rök lite mer än halva klädersbudgeten här. En massa (och då menar jag EN MASSA) t-shirts inhandlades, liksom en kjol, skjorta och trosor... för ganska exakt tusenlappen... och då är dollarn dyr. Kändes inte helt fel faktiskt. Brukar vanligtvis få lite lite ångest när jag handlat så mycket, men i år har jag en strategi och jag ska helt enkelt försöka låta bli att gå på klädesavdelningen utom i Alaska och Montana... får se hur bra det håller ;D

 

Med andra ord var jag på Walmart när telefonen plingade till och meddelade att isländskan och hennes son var på Denny’s tvärs över gatan. Skyndande mig att betala... eller ja, jag försökte skynda mig men kassan strulade och det tog säkert 10 minuter innan en annan personal kom och jag fick betala i en annan automat. Med andan i halsen kom jag således inrusande på Denny’s. Hälsade på dem och vi beställde. För dem en första frukost, för mig en andra det hade ju gått några timmar sedan jag åt sist :) Valde blåbärspannkakor. Väldigt gott, men ack så mäktigt. Det såg kanske inte så mycket ut för världen – 2 stycken stora pannkakor, men fy vad mätt jag blev. Orkade bara den ena. För mig hade det här varit en perfekt lunch. Måste erkänna att det är betydligt roligare att äta på resturang tillsammans med andra än själv, det är nog den största nackdelen med att resa ensam att man måste gå ut och äta själv.

 

När vi hade betalat erbjöd jag att visa dem utsikten som Jim hade visat mig dagen före. De blev mycket glada och tillsammans åkte vi dit (japp, de vågade åka med fast det var jag som körde). Det var inte lika fint väder som dagen före, utan lättare moln, så döm av min förvåning när vi från utsiktsplatsen ser Mt Kinley (ligger i Denalis Nationalpark)! Det gjorde vi inte dagen före, men nu syntes bergstoppen svagt i horisonten. Väldigt vackert! Det som är väldigt intressant här uppe är tidsvattnet. Tyckte Jim sa att det spelar på ungefär 10 meter (!) låter helt otroligt i mina öron, men jag kan bekräfta att jag har sett (från att ha besökt utsiktsplatsen vid fyra tillfällen vid olika tidpunkter på dagen) att skillnaden är enorm! Ena gången är vattnet vid skogskanten och nästa gång är det långt ute och det är dyig strand. Isländskan berättade att de hade tagit en Segway tur dagen före och att gudien berättat att det tyvärr förkommer dödsfall i samband med tidsvattnet. Oftast är det fiskare som inte inser hur snabbt vattnet stiger tillbaka och så att säga fastnar i den dyiga bottnen. Låter otäkt men faktiskt inte helt osannoligt med tanke på vad jag sett. Kan lätt förstå att man luras av ”stranden” och den låga vattennivån.

 

Vi tog kort vid utsiktpunken och därefter erbjöd de sig att visa runt mig vid deras hotell, nere vid floden. Jag tackade ja och vi styrde bilen ner mot downtown (hade inte varit där tidigare och tänkte faktiskt inte besöka det heller). Mycket glad att jag åkte med dem. Det visade sig vara en stor fisketävlig nere vid floden. Som isländskan sa ”det är så här jag föreställer mig Alaska”. Det var fullt (!) med fiskare, både i vattnet och från stranden. Efter foton (tyvärr glömde jag min kamera i bilen) gick vi tillbaka och jag önskade dem lycklig resa, då de skulle fortsätta till Hawaii.

 

Stannade till och åt på vägen tillbaka till B&B:et men oj så trött jag hade blivit. Kände att sömnbristen började komma ikapp. Bestämde mig för att lämna tillbaka hyrbilen tidigare för att slippa fyra-fem trafiken. Ser att Jim och Judy är i köket och frågar om de kan hjälpa mig att boka en taxi till morgondagens (dagens) flygning. Givetvis gör de det. Jim ringer medan jag står bredvid och taxin bokas till 03:45. Därefter frågar de vad jag har för planer och jag berättar att jag ska lämna tillbaka hyrbilen. Hinner inte prata klart innan Jim erbjuder sig att följa med och köra mig tillbaka. Jag insisterar på att ta taxi men han ger inte med sig. Så än en gång kör vi (den här gången följer Judy med) till flygplatsen. Jag återlämnar hyrbilen och går sedan ut från terminalen och hoppar in i Jims bil. Vilken service! Och ingenting vill de ha för besväret heller (dricksade dock riktigt bra när jag lämnade rummet i morse). Som sist, kör Jim en omväg hem och visar villaområdet de bor i. Mycket intressant. Han erbjuder även att jag kan låna en cykel av dem om jag vill. Jag tackar, men känner mig helt slut så avböjer vänligt. Däremot tar jag en promenad på dryga 45 minuter ner genom området vi körde i. Väldigt trevligt och precis lagom varmt, ca. 15 grader med soldis.

 

Inser att det inte kommer hålla att bara sova 5 timmar en natt till, så jag går och lägger mig vid 19:30. Sover som en klubbad oxe till 02:50 (10 minuter innan klockan skulle ringa!). Känner mig betydligt mer utvilad efter 7 timmars sömn och får till och med i mig lite frukost innan taxin hämtar mig. Flyget ner till Seattle gick väldigt smidigt. Delta (som jag flög med) har absolut det bästa underhållningsutbudet av de bolag jag flugit med, inget slår dem. Helt nya filmer och tv-serier. Hann titta på ”5th Wave” (den ville jag se på bio, men missade när den gick).

 

Jag hade någon slags illusion om att det skulle vara lugnare ankomst en lördag, men gisses vad mycket folk på flygplatsen! Fick köa nästan 20 minuter innan jag kunde köpa en bagel. Hann bli riktigt orolig att någon skulle ta mitt bagage (tänkte i min dumhet att jag hann köpa det innan jag gick till bagagebandet). Så när jag kom fram till bagagebandet var det bara några få väskor kvar... ingen av dem var min. Hm... gick runt lite och funderade. Då ser jag hur min väska (vilken tur att den är stor och rosa!) stå borta vid Deltas servicedisk. Går dit och får min väska (de hade tagit hand om de som inte hade blivit avplockade från bandet). Puh, där slapp jag vara med om förra årets händelse igen. Däremot såg jag nu ikväll när jag öppnade väskan att den hade blivit genomsökt i tullen, lyckas alltid bli min väska som blir det... känns lite sådär när man ser att de har öppnat nessesären osv. Men det är ett gott syfte och bra att det görs.

 

Tog shutteln ut till hyrbilscentralen. En jättetrevlig kvinna i disken (gillar skarpt National Cars för att man får välja bil själv nere i garaget). Jag skriver på det jag ska och går sedan ner i garaget. Pratar med en som står där och han säger att jag ska välja en Midsize SUV i premium raden, eftersom det inte finns några inne i ”vanliga” raden. Jag går dit men blir lite osäker. Här var ju inga SUV:ar. Går tillbaka och dubbelkollar vilka det var jag fick välja mellan. Jodå, jag hade förstått det rätt. Jag säger att jag inte ser några SUV:ar där och han tittar snabbt efter (jag hade rätt). Istället får jag välja från ”Premium exclusive” och här fanns många att välja på. Kan inte riktigt bestämma mig. Velar mellan tre (sedan blir en tagen) och då är det två. Slår på tändlingen och ser att den ena har gått närmare 2000 mil (svenska) och den andra 400 mil (svenska). Tar den med minst miltal, en KIA, satt dessutom bäst i den.

 

Den här gången är jag förberedd och slår inte på GPS:en  fören jag är ute ur garaget. Inget. Stendöd. Hittar ingen position. Ingen panik, ingen panik. Hade på förväg bestämt att jag skulle köra till Puyallup och äta lunch (där jag bodde på hotell förra året), så kör samma väg som jag körde då fast i motsatt riktning. Hade memorerat vägnumren (utifall GPS:en inte skulle fungera), så kom rätt med endast en felkörning. Kände dock lite mer panik när jag hade stannat vid restaurangen. Vägen därifrån hade jag inte kört tidigare. Tar mig dock samman och skriver noga upp vägnummer jag ska välja (som tur är fungerar kartpositionen på appen, bara inte satelliten). Enormt mycket trafik i Puyallup! Tar över 40 minuter att bara komma därifrån. Vägen på 12 mil tar drygt 3 timmar att köra. Om än valde jag ju alternativa vägar och inte den stora motorvägen, tycker den är lite läskig. Rätt kom jag och har nu landat på hotellet, som känns lite föråldrat men okej. Hade tänkt tvätta men tvättmaskinen såg inte fräsch ut i trumman och den luktade unket, så nej tack. Tyvärr inga foton från dagen, det har inte varit så mycket att ta kort på. Åkte och handlade mat samt köpte en kylväska inför roadtripen, unnade mig en låda kaliforniska jordgubbar för 1,8 USD – gott! :-)

 

Ha det bra!