Banff National Park
Söndag den 27 augusti 2017
Hej!
Sov sammanlagt fyra timmar inatt och då vaknade varje timme av de fyra timmarna. Vid 3-tiden kunde jag inte somna om utan har således varit vaken sedan dess… börjar gå på reserverna nu (klockan är 19:30 på kvällen).
Var taggad på att köra till Moraine Lake och ville komma iväg tidigt. Om än öppnade receptionen inte fören 8 och jag ville checka ut (nej, jag vill inte bo där en natt till efter incidenten igår). Hade som tur var inte avbokat campingnatten jag bokade i början av sommaren i Banff National Park, så inatt ska jag försöka mig på att tälta… i ”Bear country”… huuu… Jag som typ aldrig har sovit i tält. Dessutom sa vakten vid campingens ingång att de har haft mycket björnaktivitet här, både grizzly och svartbjörn pga järnvägen. Nej då, jag blev inte ett dugg rädd av det… Av just den anledningen frågade jag ”Should I be worried about sleeping in a tent?”. Han svarade att nej, så länge jag inte tar med mig något som luktar (mat, parfym, tandkräm etc.) in i tältet är det lugnt – ”The bears don’t want you, they just want your food”. Så… hmmm… ja, men jag tänker att jag får försöka – kan jag inte sova sover jag i bilen. Jag ger det ett försök och somnar jag inte lägger jag min luftmadrass i bilen och sover i den.
Oj, nu hoppade jag visst till slutet av dagen direkt. Låt oss återgå till efter utcheckningen. Jag kom således iväg lite sent och när jag närmade mig Lake Louise var klockan redan efter 10 och vägen till Moraine Lake var stängd (det var fullt på parkeringen stod det). Hittade som tur var en parkering vid Lake Louise och började med att äta en andra frukost eftersom jag åt den första vid 6 i morse. Medan jag åt blev parkeringen helt full – än en gång kände jag att jag hade tur som kom när jag gjorde.
Gick ner till sjön men det var sjukt mycket folk – usch för folkmassor! Bestämde mig för att gå den lilla slingan på 1,8 km till Fairmount View Point. Jag tänkte i mitt stilla sinna ”1,8 km är ju inte långt”. Men fy vad fel jag hade. Tänk 1,8 km i konstant uppförsbacke (branta uppförsbackar) på 2000 meters höjd. Snacka om att jag hade maxpuls – fick sätta mig och vila flera gånger och det enda som hördes i mina öron var mina egna hjärtslag typ. Herregud! Var så himla glad över att jag hade tagit med mina gångstavar, det var flera stycken på leden som uttalat sa att de också ville ha stavar när de såg mina. Upp kom jag efter en lång tid (kändes det som) och utsikten var jättevacker, absolut värt promenaden. Om än var det mycket folk här uppe också. Gick ner igen och fram till hotellet. Fotade mycket, men det var så sjukt mycket folk – inte alls i min smak. Brukar vara bra på att undvika folkmassorna med att vara på sevärdheten tidigt, utanför säsong eller på en vardag. Nu prickade jag alla tre; rusningstid, högsäsong och en söndag när alla är lediga – jippi.
Klockan hade hunnit bli 12 och jag åkte ner till byn Lake Louise för att äta. Det kaféet var verkligen inget att hänga i julgranen vill jag meddela, kunde inte ens äta upp det jag beställde – efter två bitar ville jag inte äta mer. Så jag slängde faktiskt maten (inga pekpinnar nu tack :D) och åt smörgåsar och yoghurt istället. Började bli rejält trött så jag körde mot campingen. Incheckningen skulle inte börja fören kl. 14 (jag trodde dock det var 15, så jag väntade längre än nödvändigt) men det var smockfullt. Kilometerlånga rader av parkerade bilar utmed vägen för att komma upp till Johnston Canyon. Bara att vända och åka tillbaka några kilometer igen, hade som tur var tänkt att det här kunde vara scenariot (om än inte riktigt så här illa) och tittat ut alternativa platser att vänta på. Ställde mig således på en rastplats i skuggan. Läste lite tidningar osv. under tiden jag väntade. 14:30 begav jag mig mot campingen igen och den var nu öppen. Vakten i gaten känner ni redan till från början av inlägget (om än ska tilläggas att han var trevlig och har vinkat på mig flera gånger när han har gått förbi). Efter att ha satt upp mitt tält och gått en kort vända för att checka toa osv. gick jag ner för att gå slingan upp till Lower Falls. 1 km ungefär. Det kändes betydligt längre. Det var inte alls lika brant som den i förmiddags, men jag hade inte mina stavar med mig och det var många "upp och ner” backar på slingan. Fallet var fint, men än en gång alldeles för mycket folk för min smak. Bara för att få en uppfattning om folkmängden kan jag säga att det finns tre parkeringar vid denna sevärdhet (vad jag såg) varje parkering verkar ta ca 100 fordon = 300 bilar, få är ensamma i sina bilar. Lägg därtill att det var parkerat kanske 50-100 bilar utmed vägen samt att det stod några bussar där... så får ni en uppfattning om hur mycket folk det var i området (tänk Gekås). Åt på restaurangen vid slingan när jag kom tillbaka. Inte speciellt gott, men det var mat och jag var hungrig. Imorgon är planen att köra ner till Creston och jag hoppas att vägen är öppen trots skogsbränder i området som vägen går längs, annars blir det betydligt fler mil än vad jag har räknat med.
Ha det bra!
