belona.blogg.se

Hej!

Sov relativt bra natten till igår, gick upp vid 7-tiden och åt frukost på hotellet. Flyget skulle inte gå fören kl. 14 och planen var från början att jag skulle äta tidig lunch innan jag gick på tåget. Om än var jag föga hungrid vid 11-tiden och tog istället tåget direkt till flygplatsen. Checkade in väskorna (skönt!) och gick igenom säkerthetskontrollen. Nu visade det sig att istället för att äta vid 11, blev klockan närmare 13:30 innan jag hastade i mig en varm smörgås. En smygande magvärk hade kommit, säkerligen en kombination av mensvärk, illamående huvudvärk och för många timmar mellan mat. Jag kom på planet och hamnade bredvid två andra europer som verkade ha noll koll på det här med att flyga - jag fick påminna om att "det är viktigt att använda säkerhetsbätet" (då hade vi kommit en bit ut på landningsbanan och motorerna hade börjat låta) samt att "telefonen måste vara i flygplans-läge" under hela flygningen (de skickade sms även när planet börjat rulla)... Hm... Frågade lite fint om det var första gången de flög och de skrattade ett "nej" (... hm...).

 

Under resans gång fick jag rejäl kram i magen och kände mig allmänt dålig (inte dålig i magen utan mer känslan av att inte kunna stå upprätt). Stapplade av planet i Reykjavik och satte mig på första lediga bänk och åt två smörgåsar. Magkramperna fortsatte. Kände att jag måste ta mig till gaten pga tagt mellanlandning och planerade att köpa något att dricka på vägen. Kö i långa rader (skojar inte, måste ha varit minst 30 personer i kön som bara växte). Insåg att jag inte skulle kunna stå där (allvarligt, magkrampen var inte av denna värld) utan att jag måste lägga mig ner. Så... det var vad jag gjorde. Jag letade upp en plats på golvet utmed en vägg vid gaten och la mig ner på sidan, som tur var lättade magkramperna efter det ganska snabbt och jag låg där i ca. 15 min innan jag insåg att planet nog börjat boarda.

 

Oj, oj, oj säger jag bara om Islands flygplats och skakar på huvudet. Ett ord som beskriver: Kaos. Total kaos. 6 avgångar till nordamerika inom 30 min och samtliga i samma avgångshall. Katastrof. Det var så mycket folk att det var omöjligt att se vilken kö som gick var, alla stod tryckta som sillar. Än en gång, katastrof. Efter att ha smugit före i kön, när det visade sig att jag stog i fel kö (det var inte en kö utan några hundra människor som står ihoptryckta) kom jag äntligen på planet. Satte mig ner och började prata med ett franskt par som bodde i Kanada. Kände "Vilka trevliga flygplans-grannar", när någon pekar mig på axeln bakifrån och frågar om jag sitter på rätt plats. Jag tittar på mitt stolsnummer. "Nej", svarar jag och flyttar över gången. Shit happens.

 

Istället fick jag sitta bredvid en äldre man som såg ut att vara från Alaskas-bush people som man ser på tv. Han satt inklämd mellan mig och en annan tjej i min ålder. Jag satte i mina hörlurar och valde en film. Ganska snart in kom serveringsvagnen, tjejen längst in beställde en te och mannen kaffe. Själv tog jag ett glas juice och pepsi. Det tog nog inte en minut innan tjejen ber om en servett till. Jag tittar mot henne och hon säger att hon spillde teet i knäet! Aj. Hinner bokstavligen inte säga mer än "I have napkins..." avbryter mig mitt i meningen när jag känner att mitt knä blir helt blött. Vad som hände? Ett halvt glas pepsi i mitt knä... suck... Första tanken var "det är nog inte så faligt, det var ju bara ett halvt glas". Inser dock ganska snabbt att jag var precis dyngsur, rakt igenom både klänning och leggins med en 5,5 timmes flygtur kvar - jippi. Reser mig upp och säger att jag ska gå och byta kläder, som tur är är jag rutinerad förskollärare och har alltid ett extra ombyte kländer i väskan utifall att barnen (eller jag) spiller. Tjejen längst in ångrar sig (jag frågade två gånger om hon inte ville gå och titta så det inte blev något brännmärke av det varma teet) och säger att hon också ska gå på toa när jag reste mig. Så nu har jag bytt kläder på en minimal flygplanstoalett också och jag tänkte som vanligt positivt och var tacksam för att det inte var luftgropar när jag bytte om.

 

Resten av flygningen var lugn och jag hanna titta på två filmer ("Gifted" och "Harry Potter"). Satt ganska långt fram på planet, så jag rejsade ut när vi fick gå av. Bra beslut. Kön till passkontrollerna byggde på snabbt. Gick smidigt igenom passkontrollen och blev hänvisad till kontor A, där jag skulle få träffa en security guard om som skulle bedömma mitt arbetsvisum. Tog en nummerlapp och satte mig att vänta. Blev min tur efter ca 5 minuter, security guarden checkade mina papper och skickade iväg ansökan då den görs centralt i landet. Därefter tog det stopp. Tog sammanlagt närmare 2 timmar innan jag fick min ansökan. Under tiden hann jag konstatera att de hade insektsproblem i lokalen, sa lite fint "there are some insekts (kackelackor?) on the floor". Fick till svar "You should have seen them yesterday night, they were like crazy". Så, nej det var inte en tillfällighet. Otrevligt var det dock att se dessa små kryp gå omkring på golvet - var glad över att jag hade en bagagevagn att ha både bagaget och fötterna på. Security guarden var jättetrevlig och småpratade en hel del medan vi väntade. Under tiden hann hela anländningshallen bli öde. Visade sig att han även jobbar som deltidsbrandman och gillar att fisk och jaga. Jag berättade vad jag jobbar med och att jag ska flytta till Whistler. Frågade även när vintern börjar och han sa att förra året hade de haft en kort vinter. "Beskriv kort", sa jag. "Only from november to april"... "Yeh, that is not short by Swedish standards" sa jag och skrattade. Han hade bott på flera platser i Kanada och rekommenderade Toronto bland annat, får nog försöka mig på en weekend där. En kollega till honom som skulle börja sitt skift kom i denna veva. Security guarden sa att det tog ovanligt lång tid med mitt arbetsvisum. Han kollega sa "I can understand that, she looks really dangerous" och log mot mig. Jag kontrade med "Yes, you know I'm a Swedish preschool teacher". Varpå båda skattade :-)

 

Runt 19 kom arbetsvisumet och han stämplade det. När jag fick det frågade jag om restriktioner angående utresa ur landet, han satt det inte är några problem. Restriktionerna som fanns på arbetsvisumet visade sig vara att jag inte får arbeta på strippklubbar eller med prostitution. Han såg ut att skämmas lite när han sa det och sa i nästa veva "I don't believe you would do that, so I didn't mention it before". Jag hade svårt att hålla mig för skratt när jag svarar att jag inte har någon som helst avsikt att arbeta på en strippklubb. Han önskade mig en fortsatt trevlig resa och jag tackade för hjälpen.

 

Så med ett arbetsvisum i handen och tre stora väskor tog jag en taxi till hotellet. Väl på hotellet går jag in i badrummet för att tvätta händerna och tittar mig i spegeln. Jag trodde jag hade ögoninflammation på gång, för ögat hade runnit hela dagen. Vad jag såg var något som likande en blåtira; blå/lila/rött och svullet - härligt :-)

 

En lång dag, men jag är ju i Kanada! Som alltid är det så mycket bättre när man kan se det komiska i situationer och försöka möta utmaningar med ett leende istället för att fokusera på det negativa.

Ha en bra dag!