belona.blogg.se

Lördagen den 9 december 2017

Hej!

I tisdags kände jag mig motiverad att hyra skidor. Det var strålande sol ute och runt 0 grader, ingen direkt vind. Jag tog bussen in till The Village och gick bort till hyrcentralen. Det visade sig att det var dyrare att hyra skidor när jag inte hade skidlektion, så över 500 kr/dag – svindyrt (och då inkluderar det inte liftkort). Frågade om jag kunde få ett par likadana pjäxor och skidor som jag haft sist, Salomon, givetvis kunde jag få det. Betalade och gick därefter bort till gondolan. Åkte upp till första delen av backen där övningsområdet finns. Mycket folk i backen. Körde några vändor men kände att det var för kort backe och att det var för mycket folk, rullbandet upp tog betydligt längre tid än vad det tog att åka ner. Bytte till en annan sektion som var lite brantare men mindre folk i. Kändes ärligt talat sådär, snön var mycket hårdare än vad den varit första dagen. Dessutom kändes backen för kort för att riktigt ”känna på det”, det tog kanske 10 sekunder att åka ner och sedan 3-4 minuter att åka rullbandet upp igen. Efter drygt en timme tog jag gondolan ner igen och bytte till Blackcomb mountain och här började ett helt nytt äventyr…

Gondalan på Blackcomb går inte ända upp till toppen av berget, kanske 1/3 upp. Steg av gondolan och funderade på om jag skulle försöka våga åka nerför på en av de gröna rutterna. Kom till slut till en version av ”bara gör det”. ”Herregud”, säger jag bara. Det började okej (läs: inte jättebra), snön kändes hårdare som jag skrivit tidigare och blankare – skidorna gick snabbare och det var svårare att få fäste. Första sluttningen av backen var trots allt helt okej, det kändes som ett brantare längdskidspår. Men oj, sen gick det snabbt neråt och jag tänkte ”aldrig i livet att jag gör det här”. Det var på tok för brant för mig och jag kunde inte se mig själv klara av att åka i de branta partierna. Tog därför av mig skidorna och började gå ner.

Efter första branta backen stannade jag och funderade på om jag var för mesig; kanske skulle jag prova igen? Precis när jag tänker det här (och nu skojar jag inte) kommer det en skoter uppifrån med en släde bakom, där det ligger en person som de får hjälpa ner. Min nästa tanke: ”Nej, jag är inte mesig. Det här är på allvar farligt och om jag inte känner att jag klarar av det ska jag inte göra det just nu”. Med andra ord gick jag nerför ¾ av backen. Givetvis med ett leende på läpparna, för man måste försöka se det positivt; jag fick både motion och en otroligt vacker utsikt – kunde vara betydligt värre.

Promenaden ner tog nog 35-40 minuter och jag var rejält hungrig när jag lämnade tillbaka hyrskidorna. Kände mig nöjd med att jag försökt men samtidigt insåg jag snabbt (jag hade analyserat mina fel på promenaden nerför backen) hur fel min skidåkning hade blivit idag. Eftersom jag känner till ridning jämför jag det med att rida. Om man inte litar på hästen (skidorna) spänner man sig -> spänner man sig blir man stel och tappar rytmen -> tappar man rytmen känns det som man tappar kontrollen -> tappar man kontrollen känns det som hästen (skidorna) rusar iväg utan att man kan stanna -> då spänner man sig ännu mer i rädsla för att detta ska hända/händer. Istället för att försöka göra serpentiner, tyckte jag skidorna bara for iväg vilket resulterade i att jag plogade utan serpentiner. Eftersom snön var hårt packad kändes det inte som plogen hjälpte spreciellt mycket i kontrollen av fart och så var den onda cirkeln startad. I efterhand har jag fått veta att den backen jag testade inte är en av de lättaste och att snön tenderar att gå över till mer is-artad yta efter några dagar, vilket kanske kan ha bidragit till min känsla av att det gick snabbare. Fortsättning följer vad gäller skidor, just nu tror jag att jag pausar med det tills jag kommer tillbaka till Whistler efter nyår.

Veckan som gått har annars varit lugn. Jag har spenderat ganska mycket tid på biblioteket. Blev överlycklig igår när jag kunde se På Spåret på SVT-play, en tät delad förstaplats vad gäller bästa underhållningen på TV tillsammans med skidskytte (som jag tyvärr inte kan se här). Igår var jag på julfest-middag med förskolegänget. Roligt att jag blev medbjuden och det var en trevlig middag. Om än var restaurangen väldigt hög ljudnivå på (ljuddämpning existerade inte) och jag tyckte synd om personalen som jobbade där – jag hade inte fixat det utan hörselproppar. Brus, brus och åter brus. ”Usch” säger jag och ryser (och då jobbar jag inom förskola där ljudnivån är känd för att vara hög). Maten var enligt de andra god, jag är (som ni kanske vet) väldigt petig och kände att det inte riktigt var i min smak men desserten var god.

En av höjdpunkterna under kvällen var ett missförstånd med finskan och hennes pojkvän. Jag hade köpt delicatobollar (chokladbollar) från Sverige till henne. Igår när vi satt på den brusiga restaurangen berättade hon och hennes pojkvän att de ätit dem tidigare i veckan. I bruset uppfattade jag det som att de sa att han hade fått en allergisk reaktion och att det aldrig hänt tidigare. Jag blev förskräckt och frågade om de hade läste innehållsförteckningen innan de åt. Jag fick svar att det hade de gjort och jag frågade således om de visste vad det var som hade orsakat reaktion. Fick till svar att det var när han hade den i handen. I det här läget hade jag alltså en bild i huvudet av en hand som svullnar upp hållandes i en chokladboll. Frågade igen om det verkligen var en allergisk reaktion från chokladbollen och inte något annat? Fick två frågande blickar mot mig med frågan ”Allergisk reaktion? Nej, alltså han älskade dem!” Så hans ”I loved it” blev ”Allergic” för mig i bruset. Oj, så fel man kan höra ibland men himla skönt att det inte var en allergichock :-)

I min sedvanliga tur fick jag även ett fullt glas öl utspillt på mig, dränkte ena byxbenet och insidan av min vinterjacka som jag satt på. Först funderade jag på vad oddsen är att just jag, som jag tror var den enda som inte drack alkoholhaltiga drycker, fick detta på mig (och därmed stank av öl). Men sen tänkte jag att jag inte har tvättat vinterjackan sen jag köpte den, så det kanske ändå var dags att tvätta den – no worries. Tror jag har världens bästa hyresvärd som när jag frågade om jag får låna tvättmaskinen någon gång i helgen, skrev tillbaka att jag kunde komma in direkt. Mina hyresvärdar har varit på Hawaii några veckor och när jag träffade dem tidigare i veckan hade de köpt presenter från Hawaii till mig. Det värmer i hjärtat och jag känner mig otroligt lyckligt lottad som möter och har så många underbara människor runt omkring mig.

Ha det bra!