belona.blogg.se

Måndagen den 4 december 2017

Hej!

Äntligen kommer den rafflande fortsättningen från förra inlägget; min första skidlektion. Skidlektionen jag bokat var en ”Max 4”-lektion, vilket innebar att det max skulle vara 4 deltagare på en instruktör. Lektionen var mellan 13-15, samling kl. 12:30. Innan dess skulle man hämta hyrutrustningen och det rekommenderades en timme för detta. Konstigt nog tänkte jag inte så mycket på själva skidlektionen i torsdags, utan var mer nervös för det praktiska med att hämta ut skidutrustningen. Största orosmomentet var om det fanns någonstans att ställ mina skor under tiden jag åkte skidor? Fick svar på den frågan när jag jobbade på förskolan i torsdags, en av de anställda försäkrade mig om att det finns skofack på uthyrningen – där lättade en sten från mina axlar. Det gick ingen perfekt buss in till The Village, utan jag skulle antingen ha 2h att prova skidor eller 40 minuter. Jag valde 40 minuter. Visade sig vara ett bra val (eftersom det är lågsäsong) och upphämtning av skidorna tog ca 20 minuter = jag var 20 minuter tidig till skidlektionen.

Jag har läst och hört skräckhistorier om hur obekväma skidpjäxor är. Därav hade jag föreställt mig ett ”värsta” scenario om hur det skulle kännas. När personalen som jobbade på uthyrningen hjälpte mig på med pjäxorna och frågade hur det kändes, var mitt ärliga svar ”helt okej”. Han tittade tveksamt på mig och sa ”det trycker ingenstans? Det brukar kännas väldigt stelt och klumpigt”. Jag svarade ”nej, jag hade föreställt mig mycket värre. Som det är nu kan jag vicka på tårna och så länge jag kan göra det, känns det okej” och log.

Jag fick skidor och stavar, sen bar det av till uppsamlingsplatsen. Efter ca. 20 minuters väntande var det dags. Under tiden jag suttit och väntat hade många av instruktörerna kommit fram och försäkrat sig om att jag fått hjälp/var på rätt plats (väldigt trevliga allihop). En instruktör frågade om mina kunskaper i alpin åkning. Enkelt: Noll. Hamnade i en grupp med två australiensiskor och en mexikanska, ingen av dem hade åkt skidor tidigare. Instruktören var en yngre kille från England. Vi åkte upp i gondolan till första avsatsen. Kändes himla skönt att ha varit på avsatsen en gång tidigare, ibland är det bra när inte allt är helt nytt.

Vi gick bort till nybörjarplatsen och tog på oss skidorna. Därefter åkte vi upp på ett rullband till toppen av slänten och tog oss nerför. Upprepade proceduren under de följande 1,5 timmarna. Jag sammanfattar det med att skidåkning var jätteroligt och jag var inte riktigt så dålig som jag hade trott. Jag ser hopp om att jag ska kunna lära mig åka skidor. Det påminde lite om ridning vad gäller kroppskännedom och viktfördelning. När lektionen var slut tog vi gondola ner och lämnade tillbaka utrustningen. Jag är otroligt stolt över att jag vågade prova och glad över att jag tyckte det var roligt, hade ett leende på läpparna under hela lektionen. En bonus var att gruppen jag åkte med var trevlig och att vi stöttade varandra.

I lördags handlade jag mat, lagade mat och åkte till biblioteket på eftermiddagen. I söndags var tvättdag. När jag hämtade sista tvätten träffade jag mina nya grannar för första gången. Eftersom det var tvättdag hade jag en förskräcklig klädkombination på mig (jag skojar inte) och när jag kom in i lägenheten och tittade på mig själv skrattade jag högt. Bra intryck jag måste ha gjort. Om än verkade de trevliga och pratade några ord. På eftermiddagen tänkte jag åka in till biblioteket. På bussen in såg jag att vädret var perfekt med klarblå himmel. ”Bara gör det, tänk inte”, tänkte jag och styrde om stegen till gondolan när jag hoppat av bussen. Åkte ända upp till toppen. Jag gillar verkligen (verkligen!) inte höjder och när gondolan stannade några minuter från toppen och skakade lite höll jag ett krampaktigt tag i sätet. Som tur är var det 5 jättetrevliga människor som åkte i min gondola och de distraherade mig under de ca 5 minuterna vi var stilla. Ett medelålders par från Whistler, en pappa och hans son, samt en ensam kille och jag var i gondolan. När de hörde att jag var från Sverige blev det hockey prat, tyvärr är jag inte jätteinsatt (milt uttryckt) i hockey men jag nickade igenkännande och sa något namn på spelare jag vet spelar i Kanada/USA. Tydligen hade en svensk tidigare i veckan passat till en annan svensk som hade passat till en annan svensk som gjorde mål. Min kommentar ”We know ’team-play’ in Sweden”. Jag berättade att jag gjort min första skidlektion någon dag innan och nämnde att jag är enormt höjdrädd. Sonen tipsade om att inte ta upp telefonen om jag åker sittlift med risk för att tappa den… det lät som egen erfarenhet. Resan upp till toppen tog ca 15 minuter + tiden vi satt stilla.

Väl på toppen insåg jag snabbt att mitt spontana besök var lyckat, men att jag var på tok för tunt klädd. Därför blev det bara några kort innan jag satte mig i en gondola ner. Den här gången var jag själv i gondolan. Tyvärr är jag, utöver höjdrädd, åksjuk och kan inte sitta baklänges. Lite pest eller kolera; sitta framåtvänd och se hur högt upp jag är eller sitta baklänges och må illa. Jag valde det första. För att distrahera mig själv sjöng jag julsånger under färden ner med blicken högt upp mot bergen. Utsikten var enorm! Väl nere begav jag mig till biblioteket och spenderade ett par timmar där.

Idag var planen att hyra skidor och försöka mig på ett test att åka själv, utan skidlektion. Om än kände jag inte riktigt för det och avstod därför. Jag försöker vara modig och prova nya saker, men samtidigt tror jag stenhårt på att vara förberedd. Jag vill veta vad jag ger mig in på, observera så mycket jag kan innan jag provar själv. En del människor är kontrollmänniskor, jag är helt klart en av dem och blir lugnare när jag vet vad som ska hända och kan förbereda mig mentalt... med andra ord behöver jag någon dag till på mig att förbereda mig innan jag hyr skidor själv. Istället åkte jag in till biblioteket. På eftermiddagen träffade jag en vän från förskolan och vi tog en fika ihop.

Ha det bra!