belona.blogg.se

Lördagen den 25 november 2017

Hej!

Tisdag morgon vaknade jag tidigt som vanligt när jag är jetlagad, om än gjorde det inte speciellt mycket eftersom jag hade ett morgonflyg upp till Vancouver. Tog hotellets shuttel till flygplatsen vid 6:40 och checkade in väskorna. Givetvis fungerade inte incheckningsmaskinerna för mig, så jag fick ställa mig i kön för assistans. När det blev min tur var det en flygpersonal i träning som checkade in mig. Han var mycket trevlig men väldigt osäker på vad han gjorde (troligtvis första dagen). Som tur var hade jag anlänt till flygplatsen i god tid, så jag väntade lugnt och tålmodigt medan han försökte checka in mig på mitt flyg. Passade på att stanna på Starbucks och äta en bagel med philadelphia ost till frukost på vägen till säkerhetskontrollen. Säkerhetskontrollen gick smidigt och jag letade upp min gate. Passande nog hade Alaska Airlines en lounge bredvid gaten som jag hade tillgång till. Betydligt skönare att sitta i en tyst lounge och vänta än nere i avgångshallen. Dessutom hade de gratis frukost och dricka i loungen.

När klockan passerat 9 begav jag mig ner till gaten bara för att upptäcka att flyget var försenat med 40 minuter samt hade bytt gate. Efter lite velande gick jag upp till loungen igen och bad att få komma in en gång till. Det fick jag men kvinnan i receptionen rekommenderade att jag åkte ut till den nya gaten och satte mig i loungen som fanns på den terminalen. Sagt och gjort. Jag tog rulltrappan ner till källarplan och tåg (japp, de har två tåg som går mellan de olika terminalerna, så stor är flygplatsen) till den nya terminalen. Loungen på den nya terminalen var mindre och mer folk i, men ändå otroligt skönt att sitta i lugnare miljö än en högljudd avgångshall.

Ombordstigningen på planet gick smidigt, liksom den otroligt korta flygresan (vi var nog i luften 30 minuter). Säkerhetskontrollen i Vancouver tog nog sammanlagt 10 minuter – otroligt smidigt jämfört med den i Seattle. Passkontrollanten tittade på mitt pass och frågade vad jag skulle göra i Kanada. Jag förklarade kortfattat läget och varför jag rest hem till Sverige under några veckor. Han beklagade sorgen, tittade på mitt arbetsvisum och stämplade passet – no more questions. Otroligt skönt att både inresan till USA och Kanada gick så smidigt.

Bussen upp till Vancouver gick bra, det var en trevlig chaufför och ganska många resenärer på bussen. Ett medelålders par från Washington DC skulle åka upp till Whistler över helgen (det var Thanksgiving i USA i torsdags, vilket innebär långhelg). Mannen i paret hade fått trubbel med sitt bagage och någon hade råkat ta hans väska från bagagebandet, som tur var ringde flygbolaget precis när vi skulle köra och sa att tjejen som tagit fel väska precis hade lämnat in den så han kunde gå och hämta sitt bagage. Efter att ha åkt bussen några gånger nu måste jag säga att den är otroligt smidig, plus att man slipper köra i Vancouver. Jag är så otroligt glad att jag valde att landa i Edmonton och hyra bil därifrån, för jag hade inte pallat att köra ut från Vancouver flygplats utan att få ett sammanbrott tror jag. Den ligger utmed kusten, så man måste igenom hela staden (oavsett håll) för att komma därifrån… ibland är det bra när man kollar kartorna innan och gör en bedömning om hur flygplatserna ligger innan man bestämmer hyrbilsplats.

När vi närmade oss Whistler sa chauffören till mig att han skulle släppa av mig på det första hotell och att en annan chaufför skulle möta mig där och köra mig hem (jag hade betalt för att bli hemkörd), han menade på att det skulle ta jättelång tid att släppa av alla andra passagerare före mig. Jag tackade och dricksade bra när jag gick av bussen. Väl hemma mötte en oplogad tröskel mig (som tur var var uppfarten plogad) och jag fick slita med att få in min tunga väska. Otroligt skönt att vara hemma! Om än var lägenheten iskall, mina hyresvärdar hade vridit ner termostaten till 10 grader…brrr… Valet att åka och handla direkt blev därför enkelt. Tog bussen in till the Village och gick till McDonalds först. Hade planerat att äta en pizza från frysen hemma, men all mat i frysen var mjuk – så nej tack. Vet inte om kylskåpet fått någon dipp av att det var så kallt i lägenheten, för sedan jag vred upp termostaten igen har det fungerat som det ska (peppa peppa ta i trä). Efter mat och handling åkte jag hem igen vid 17:30. Trött som få, men envisades ändå med att hålla tempot uppe och börja packa upp lite – bättre att försöka hålla sig vaken så länge som möjligt. När jag väl gick och la mig somnade jag som en stock (och vaknade som vanligt vid 03-tiden).

Onsdagen förflöt ganska snabbt. Jag packade upp resväskorna, julpyntade i mitt fönster och handlade lite mer mat. Hade som plan att göra pannkakor men när jag skulle börja såg jag att mjölken läckt ut i kylskåpet och runnit ut över samtliga hyllplan… jippi… Istället blev det någon slags stuvning till makaroner med grädde och vatten som inte blev speciellt god.

I torsdags jobbade jag på förskolan. Jag var på den yngsta avdelningen. Jetlagad till tusen (vaknade kl. 02:10 och kunde inte somna om). Jätteskönt att vara tillbaka på jobbet. I samråd med ledningen på förskolan har vi ändrat min anställning till timvikarie för tillfället, eftersom jag ska vara ledig om knappt 3 veckor igen. Det känns okej för min del och jag tror det är bra att ta det lugnare – det finns nog någon mening med det. Med andra ord har jag inget fast schema men jag har redan fått ett par dagar för nästa vecka. Inkomstmässigt är jag inte speciellt orolig i dagsläget, det är klart att det inte är en hållbar situation att vara ”arbetslös” men jag tror det löser sig. I dagsläget är det inte aktuellt att försöka få ett ”fast jobb” eftersom jag ska åka bort igen i december, men när jag kommer tillbaka i januari får jag försöka hitta något mer. En parantes här är att det inte alls är samma villkor som i Sverige när man jobbar, all ledighet som jag har tagit (tar) nu har varit obetald – dvs. det finns ingen sjukskrivning eller ersättning från försäkringskassa… hårare pix med andra ord.

I torsdags eftermiddag fick vi ett samtal på förskolan att en cougar (bergslejon/puma) har synts till i området kring skolan på väg ner till mig (jag går förbi skolan varje gång jag går till jobbet eller handlar). Den hade setts mitt på dagen. Förskolan utfärdade genast restriktioner om utflykter i området samt att vi som går till och från förskolan ska vara mycket aktsamma (undvika det om vi kan). Helt plötsligt var jag otroligt glad över att jag tagit bussen på morgonen, tänk om jag hade mött ett bergslejon på vägen… huuu… De två jag jobbade med berättade om bergslejon och jag frågade vad jag skulle göra om jag möter ett bergslejon. De svarade i kör ”If you meet a cougar you’re already dead” och de menade allvar. Bergslejon är inte besläktade med lejon utan härstammar från kattsläktet och är extremt farliga att möta. De är väldigt skygga och ovanliga att se, så när du väl ser djuret har det med stor sannolikhet följt efter dig ett tag och ser dig som byte. Med andra ord har jag varit jätte paranoid efter att ha läst om bergslejon på nätet och tänker att jag nog avstår promenader ett tag framöver. Avsaknaden av gatljus känns väldigt påtaglig när man hör sånt här, det är liksom becksvart ute och vad som helst kan gömma sig i mörkret utan att du ser det.

På tal om djur vill jag berätta att attityden i Kanada (åtminstone på landsbygden och i mindre orter) är otroligt imponerande. Kanadensarna ser verkligen det som att vi är på djurens marker, inte tvärtom. Det är vi (människor) som får anpassa oss och försöka leva i samexistens, inte djuren som ska ändra eller flytta på sig. Samhällena är uppbyggda för att i möjligaste mån kunna bevara den faunan som finns och att människorna får anpassa sig efter djuren och naturen. Väldigt imponerande och vackert.

Ha det bra!