Björn nummer två... och nummer tre...

Måndagen den 13 augusti 2018

Hej!

I veckan har jag skådat inte bara en utan två björnar. I tisdags morse när jag lite sent rusade till busstoppet hörde jag prasslande i buskarna vid mitt hus. Jag tänkte ”det är någon som gör trädgårdsarbete” (klockan var 8:02 på morgonen). Ställer mig vid busstoppet och hinner stå där 10 sekunder innan en stor svartbjörn kommer ut från buskarna 25 meter bort. Björnen stannar, tittar åt båda hållen och lunkar in i buskarna på andra sidan uppfarten. ”Oh dear”, var min tanke efter att jag vaknat ur chocken att det faktiskt var en björn. Väldigt positivt var dock att min första reaktion var att stå still (precis vad man ska göra) och jag var kolugn hela tiden (kanske inte hade varit lika lugn om bussen inte hade kommit 1 minut efter att björnen gått in i busken). Björn nr två (tre i antalet jag sett i Whistler) kom tre dagar senare. Har hyrt bil och ungefär 1,5h efter att jag hämtat hyrbilen körde jag söderut för att besöka olympiska byn där längdtävlingar ägde rum. Om än blev vägen snabbt en pytteliten grusväg… kändes inte helt rätt med andra ord (och efter 15 min vände jag). När jag har kört knappt 5 min på den lilla grusvägen ser jag en svartbjörn gå över vägen. Ser en mötande bil stå stilla i backen där björnen passerade, när jag krypkör förbi vevar de ner rutan och säger ”It’s a bear!!!”. Mitt svar ”Yeh, it was” och kör vidare. Tittade i backspegeln och ser att de fortfarande står stilla med kameran uppe. Jag måste säga att min attityd har börjat bli en Whistler-bo-attityd; ”It’s just a bear” likställs ungefär med samma känsla som vi säger när vi ser ett rådjur eller en älg i Sverige. Dock ska jag ärligt erkänna att björnspejet jag köpte har varit väl värt pengarna, en trygghet att ha när man är ute och går.

I torsdags var sista dagen för barnvaktsjobbet. Dagen började med att jag (som vanligt) rusade ut till bussen 8:01 (den går 8:03), om än kom det ingen buss och efter 10 minuter insåg jag att jag missat den. In igen och byta skor. Påbörjar en rask 20 minuters promenad i kuperad terräng ut till stora vägen, för nu behövde jag hinna med min anslutningsbuss. När jag har 500 meter kvar till stora vägen hör jag min första buss komma bakom mig. När bussen passerar mig stannar den och chauffören signalerar om jag vill åka med. För att tydliggöra var det inget busstopp där chauffören stannade, jag gick på vänster sida av vägen (i högertrafik) och jag hade inte signalerat till busschauffören. Han kände helt enkelt igen mig och visste att jag brukar ta bussen på morgonen (och då är det här inte en av ”stammis” chaufförerna som kör varje morgon). Jag joggar över vägen och frågar med andan i halsen om han är mycket försenad eller mycket tidig, bussarna går med 30 minuters mellanrum (8:03 eller 8:33) och klockan var 8:25. Han ser lite frågande ut och säger ”är det inte 8:15 från centrum?”, jag svarar ”nej, inte på morgonen”. Hans svar ”aha, jag täcker för någon annan” :-) Jag tackar för att han stannade och åker de 500 metrarna till stora vägen där jag hinner med anslutningsbussen med 1 minuts marginal. Jag ska ärligt säga att det kändes tungt att göra min sista dag som nanny. Har trivts jättebra med friheten att lägga upp dagarna själv och familjerna har varit underbara.

I lördags var tanken att jag skulle åka på en roadtrip till klippiga bergen. Om än tittade jag som tur var mitt bankkonto precis innan jag skulle åka och såg då att jag fått en återbetalning från försäkringsbolaget. Undersöker det närmare och det visar sig att min reseförsäkring har blivit avslutad. Kära nån, säger jag bara. Total katastrof för det innebar att jag stod helt oförsäkrad om något skulle hända. Försökte ringa försäkringsbolaget direkt, men i och med tidsskillnaden hade de givetvis stängt (men pratade med en på skadeanmälan). Ringde igen kl. 01:00 pacific time och försökte reda ut vad som har hänt. Om än kunde den personen inte hjälpa mig utan hänvisade till kundservice som öppnade 7:30 måndag morgon. En nervös dag igen med andra ord eftersom jag som sagt stod utan försäkring. Kl. 22:30 (pacific time) ringde jag således kundservice och inom 2 minuter var problemet löst och jag har återigen försäkring. Otorligt tacksam för underbart bemötande! Även om det nu blev en miss med försäkringsbolaget är jag trots allt väldigt nöjd med bolaget; samtliga gånger när jag ringt har jag blivit väldigt bra bemött och de har betalat ut ersättningsbelopp utan att ifrågasätta när jag begärt det. Tyvärr innebar dock det här strulet att roadtripen blev inställd, för inte att jag vågade ge mig ut och köra bil om jag inte hade någon försäkring. I lördags när jag upptäckte det kändes det som ”a big clusterfuck” milt uttryckt (ursäkta språket),men som alltid försöker jag se det positivt och känner bara att jag är enorm tacksam över att jag kollade mitt bankkonto innan jag åkte annars hade jag nog inte upptäckt att jag var oförsäkrad. Nu har jag därföre en hyresbil en knapp vecka i Whistler. Har tittat på sevärdheter runtomkring och tror jag kan hitta utflyktsmål varje dag, idag väntar en tur ner till Squamish.

Ha en bra dag!

Kommentera här: