belona.blogg.se

Onsdagen den 15 augusti 2018

Hej!

Sista veckan… oj, oj, oj säger jag bara. Hade som plan att åka på en roadtrip den här veckan, men som jag skrev i förra inlägget hade jag strul med försäkringsbolaget i helgen (löst nu). Jag ställde därför in roadtripen, självklart kunde jag ha åkt en kortare tur men jag kände helt enkelt inte för att stressa – ibland är det meningen att man ska göra vissa saker och ibland är det inte meningen. Istället gjorde jag en lista över sevärdheter runt Whistler som jag vill besöka. En hel del av sevärdheterna på min lista är naturupplevelser med fina vyer, dock vaknade jag till ett väldigt (!) rökigt Whistler i måndags. Brandröken har nått oss. Väderprognosen visade klarblå himmel och sol. Inte en sol i sikte ute, bara tung dimma där man inte ens såg bergen från mitt hus. Hoppsan. Det är kanske inte så oväntat eller konstigt att röken nått oss, den färdas hundratals mil i rätt vind och just nu brinner 566 olika bränder i provinsen British Columbia. Jag läste att de större bränderna ligger på över 10 000 hektar… helt sanslöst och jag kan inte föreställa mig hur stort det är… lite skrämmande när man läser att endast 10% är under kontroll av en sån brand. Om än är många bränder i ”avlägsna” områden, men det finns också bränder nära samhällen och just nu är över 18 000 personer under ”evakueringsvarning”.

I måndags körde jag ner till Squamish och shoppade lite på Walmart och då menar jag lite, strax över 500 kr – nästan nytt rekord för mig på Walmart. I tisdags däremot satsade jag på Cypress Mountain utanför Vancouver. Om än låg röken tung och halvvägs ner till Vancouver bestämde jag för att ställa in rutten och stannade vid en delstatspark vid vattnet. Även om bergen var omgivna av dimma var det helt underbar utsikt! Jag är så himla glad att jag stannade där och njöt en stund. Gick ut på den lilla piren och hann doppa händerna i Stilla havet innan jag styrde norrut igen. Nästa anhalt var Shannon Falls utanför Squamish. Om än var det på tok för mycket folk för mig. Jag fick inte ens parkeringsplats (vilket jag av erfarenhet vet är anledningen till att jag vill se vattenfall etc. tidigt på morgonen innan ”rusningen” börjar). Köade en stund vid parkeringen innan jag vände och styrde ut på motorvägen igen. Körde upp till ett vattenfall drygt 1,5 mil innan Whistler (har besökt det tidigare), om än möttes jag än en gång av en överfull parkering och köande för att få parkeringsplats. Eftersom jag har sett vattenfallet tre (?) gånger tidigare kände jag absolut inte för att sitta i bilkö. Därmed ”tjuvparkerade” jag på platsen för bussar och åt min medköpta lunch (smörgås från Subway) i bilen innan jag styrde mot Whistler.

Eftersom klockan inte var mer än 13 svängde jag av vid vägen till Olympiska byn för längdtävlingar. Den här gången var jag på rätt väg. En stor asfalterad 70-80km/h väg och inte en liten service skogsväg som jag hamnat på i fredags haha :D Jag kan fortfarande inte förstå att jag körde in på den lilla grusvägen men jag skyller det på Google-maps som ledde mig fel, inte första gången det händer.

Betalade 10$ i inträde till anläggningen. Det här var en sevärdhet i min smak! Endast 1 (!!!) annan bil på parkeringen när jag kom, så himla skönt efter allt folk tidigare under dagen. Stannade vid backhoppningsbacken och började gå uppför trapporna. Det fanns trappor upp till en utsiktspunkt på toppen. Om än kom jag kanske 25-50 meter från starten av trapporna innan jag på allvar började känna mig yr och vände igen. Jag har enorm höjdskräck och vill absolut inte ramla ner… det var brant. Kan på allvar inte förstå att folk frivilligt utövar en sport där man ”slänger” sig utför backen.

Nästa anhalt var skidskyttebanan. Styrde bilen mot nästa parkeringsplats men hann inte köra mer än 100 meter innan jag såg min 3:e björn på en vecka! En ensam björnunge som stod precis vid vägkanten. Den här gången hann jag ta ett kort innan den lunkade vidare. 3 björnar på en vecka och 4 totalt än så länge, jag säger då det – nästa som att björnarna vet att jag ska åka och visar sig i mängder (eller så är det för torkan som börjar uppstå och att maten är bättre nere i dalen).

Körde upp till parkeringen och gick direkt till infodisken vid skidskyttet och berättade att jag sett en björn vid parkeringen. De tackade varmt för att jag informerade dem och kommunicerade vidare i radion. De som bor i björnlandskap vet hur man ska bete sig vid björnmöten, men många turister som kommer blir exalterade och glömmer ibland att hålla avstånd – det är trots allt vilda djur och för att skydda djuren vill kommunen (och anläggningar) gärna veta om man ser björnar och bergslejon. Kvinnan jag pratade med berättade att det finns 12 björnar som rör sig runt anläggningen. De har inte haft några problem med någon av dem. Hon berättade att en rullskidoråkare till och med hade kraschat med en björn (åkt rakt in i den) utan att björnen hade anfallit, björnen hade bara rest sig igen och lunkat in i buskarna. Rullskidoråkaren hade kommit i en nerförsbacke och björnen hade gått ut mitt framför henne och en krasch hade uppstått. Jag säger då det; vilken historia att berätta ”Idag när jag åkte rullskidor råkade jag köra rakt in i en björn, vi föll omkull båda två men björnen bara gick in i skogen igen”… tror aldrig jag hade fortsatt åka rullskidor efter det. Jag fick en karta från kvinnan över slingor på anläggningen och gav mig iväg för en promenad. I rättvisans ska ska jag säga att för den som inte är en skidfantast tror jag inte det här är en ”speciell” sevärdhet, men för mig som stormligen älskar skidskytte och längskidor var det helt fantastiskt! Jag kunde riktigt känna stämningen på den ”f.d.” stadion (numera bara en gräsmatta med asfalterat elljusspår och de olympiska ringarna i bakgrunden) från OS 2010. Kände mig så lycklig när jag stod där :D Var tvungen att repristitta på sammandragen från svenskarnas fantastiska prestationer i detta OS. Stannade vid det vackra Alexander Falls på vägen tillbaka innan jag väldigt nöjd och glad styrde jag hemåt.

Imorse vaknade jag och var genomförkyld. Känner bara ”come on?!”. Allvarligt, sjuk igen…suck… måste vara klimatet och temperaturskillnaderna. Vi har över 30 grader på dagarna (eftermiddagen) och runt 10 grader på natten. Efter att ha uträttat några ärenden i Whistler på förmiddagen styrde jag kosan mot Squamish framåt lunchtid. Åt lunch där innan jag styrde mot Alice Lake. En mysig men väldigt upptagen badplats. Eftersom badplatsen ligger lättillgängligt från huvudvägen (Sea to Sky highway) antar jag att den är välbesökt och den kändes anpassad för att ta emot mycket folk. Många parkeringsplatser och picknickbord. Kände mig dock inte 100% och styrde återigen mot Whistler. Hade tänkt stanna på vägen och titta på ett vattenfall men näsan rann hela tiden och jag nös som tusan. Åkte och handlade mat innan jag styrde hemåt. En kur med kiwi och jordgubbar kändes lämpligt till fikat.

Ha en bra dag!