Underbar vecka!
Fredagen den 3 augusti 2018
Hej!
Vilken underbar vecka det har varit! Superskönt att bara jobba 3-dagars vecka, med långhelg. I tisdags var det varmt igen, runt 33 grader. Onsdagen var något svalare, bara 28 (vilket faktiskt gör stor skillnad). Eftersom ett av barnvaktsbarnen fått feber på tisdagskvällen hade jag bara ett barn i onsdags och torsdags. Pappan till det barnet jag hade i onsdags och torsdag jobbar natt, vilket gör att han behöver sova på dagen. De har sagt att det inte stör om vi är hemma hos dem, men samtidigt känner jag att det är väldigt svårt att hålla en 1,5-åring någorlunda tyst under en hel dag. Jag frågade därför om pappan hade möjlighet att lämna barnet i Checkamus på morgonen. Hans svar var självklart kunde han göra det och ännu bättre var att han erbjöd att hämta mig hemma = jag slapp 1h restid till jobbet! Vi spenderade förmiddagen på två lekplatser samt tittade på en byggarbetsplats. Eftermiddagen spenderade vi i the Village’s stora lekplats samt på biblioteket. I torsdags smsade jag och frågade om pappan hade möjlighet att lämna barnet vid Whistlers vattenflygplats. Självklart hade han det och än en gång erbjöd han att hämta mig på vägen. Jag har inte varit vid flygbryggan tidigare, men det var himla roligt trots att inga plan landade eller lyfte medan vi var där. Efter en stund gick vi vidare till en stor lekplats vid Meadow Park sporthall. Jag har gått förbi lekplatsen tidigare, men kom inte ihåg att den var så stor! Dessutom fanns det även en liten del med vattenlek. Jättefin lekplats med lagom mycket folk. Eftermiddagen spenderade vi än en gång på biblioteket.
I onsdags efter jobbet träffade jag finskan. Hon lämnade Whistler idag och kommer inte tillbaka hit som det ser ut nu. Som vanligt hade vi väldigt trevligt med en picknick vid floden. Om än var det oväntat tungt att säga hej då. Jag är inte bra på avsked och fördrar att inte säga hej då, utan tänker oftast att vi kommer ses igen – världen är himla liten ibland. Dock ska jag ärligt erkänna att när jag vände mig om för att gå till bussen hade jag en tung känsla i bröstet och det känns konstigt att inte veta om man någonsin kommer se en vän igen.
I torsdags träffade jag två från förskolan efter jobbet. En av dem hade bil, så vi åkte ner till Lakeside Park. En badplats jag inte varit vid tidigare, himla mysig (som alla badplatser är här) och härligt att sitta på bryggan och prata. Det var på tok för kallt för att bada (endast 21 grader, molnigt och vind i torsdags), vilket gjorde att vi istället för badkläder hade kofta och jackor på oss. Utsikten var det dock inget fel på och jag njöt i fulla drag av sjön och bergen.
För er som undrar kan jag säga att jag inte vet vad jag ska göra när jag åker härifrån, jag har i dagsläget inga fasta planer för vad som händer efter Kanada. Jag söker jobb på olika ställen i Sverige och funderar allt mer på om jag inte ska testa att bo högt upp i norr för att om möjligt få se norrsken. Jag har aldrig varit ovanför Dalarna, men hade gärna velat se naturen uppe i norr. Om än ska jag säga att jag är lite känslomässig för tillfället och har känslan av att jag inte vill lämna Kanada… det hade nog varit lättare att åka härifrån i oktober när det regnar och är 5-10 plusgrader haha :-)
I torsdags när jag gick med barnvagnen mellan flygbryggan och lekplatsen kom en sån där panikkänsla i kroppen där jag frågade mig själv (högt) ”How can I give this up?” och jag höll allvarligt på att börja storgråta på cykelvägen. (Började dock inte gråta, utan pratade med 1,5-åringen istället). Och det är nog just så jag känner i kroppen och hjärtat; naturen och människorna är underbara och jag har funnit en fin plats som känns hemma. Visst det är skitvillkor (rent ut sagt) på jobb jämfört med svenska villkor och lönerna (för en vanlig person) är urkassa. Men trots det känner jag mig just nu lycklig, jag tjänar inte en massa pengar och har inte möjlighet att spara något men jag går runt på det jag tjänar och jag slipper stressen som jag hade i Sverige. Därmed inte sagt att stress inte existerar här – stress finns överallt och är kanske ännu mer påtaglig för vissa i och med de oroliga arbetsvillkoren osv. Men det jag säger är att jag har mått bra av att för mig ha mindre stress och kanske mindre press på mig själv, att bara få vara och bo på en alldeles underbar plats på jorden.
Det finns givetvis saker jag saknar som jag hade i Sverige; min lägenhet som var en stor härlig 3:a på över 80kvm byttes till en etta på 15-ish kvm. Min bil som gav frihet och liten pendling byttes mot buss som har gett upp till 2,5h pendling/dag (!). Mina tillhörigheter som följde med till Kanada bestod av 2,5 resväskor (vilket trots allt är ganska mycket med tanke på att de flesta enbart har en väska med sig), om än innebar det att xx antal flyttkartonger lastades in i ett förråd som jag helt ärligt inte har saknat bortsett från kartongerna med böcker och filmer. Vad som än händer i framtiden känner jag att jag har öppnat ögonen för mig själv och insett att det går att göra förändringar, bara för att man börjar på en speciell väg betyder inte det att man måste gå den rakt fram – det går att ändra sig och välja en annan väg.
Ha en bra dag!