belona.blogg.se

Tisdagen den 9 januari 2018

Hej!

Var hemma runt 12-tiden i söndags. Mina hyresvärdar hade satt på värmen i lägenheten på morgonen. Whistler hade fått snö, men det var inte alls så illa som jag föreställt mig. Hade målat upp en bild av att det skulle vara över en meter snö, så illa var det inte utan snarare 4-5 dm kanske. Efter att ha ställt in väskorna tog jag bussen till centrum och åt på McDonalds. Hade ingen mat hemma och jag var hungrig. Beställde en hamburgare och en sidosallad. Om än blev jag framropad direkt efter att jag beställt i automaten och fick veta att salladen var slut, kompensationen jag fick var en ”large” pommes. Allvarligt, om jag vill äta nyttigt – varför i hela fridens namn skulle jag då vilja ha den största pommesen? Tyvärr fann jag mig inte i det ögonblicket utan sa bara ett ”Okej”. I efterhand önskar jag att jag bett om en till hamburgare istället eller en muffins. Helt bortkastad mat att ge mig en stor paket pommes när jag i vanliga fall äter den minsta.

Efter lunch handlade jag mat och tog därefter bussen hem igen. När jag går in på garageuppfarten uppfattar jag ett djur några meter bort på uppfarten. Därefter följer ett högt ”voff”. Oj då, tänker jag. Mer hinner jag inte tänka innan en ensam hund kommer rusande mot mig. Fly eller stanna, var frågan? Om än hade jag egentligen inte något val, hunden kom för snabbt och jag hade aldrig hunnit springa iväg. Biter den, så biter den blev därför nästa tanke. Sträckte fram handen så den skulle få lukta på mig. Nej, den bet inte. Däremot blev den överlycklig över att ha hittat en ny lekkamrat. Han följde mig till min dörr och jag sa åt den att stanna utanför medan jag tog in kassarna. Trodde jag ja, innan jag vet ordet av har jag en hund i hälarna inne i lägenheten. Efter att ha satt in maten i kylen frågar jag om han vill gå ut igen. Det vill han men inte utan att jag följer med. Spenderar kommande halvtimme med att kasta upp snöbollar i luften som hunden överlyckligt försöker att fånga samtidigt som jag försöker lokalisera ägaren. Eftersom jag inte hade laddat mobilen med pengar innan jag kom tillbaka till Kanada, tog det längre tid än vad det borde ha gjort men jag fick till slut tag på ägaren som svarade kort och konsist att ”han vet var han bor, han hittar hem själv”. Frågade om jag skulle följa honom hem eller bara lämna honom. Bara lämna honom ute, blev svaret… hm… så jag öppnade min dörr, sa ett bestämt ”Thanks for the play-time, go home now”. Fick en mycket sorgsen blick tillbaka innan jag stängde dörren. Öppnade den igen 5 minuter senare och hunden var borta. En härlig avslutning på dagen, kändes som det var precis vad jag behövde :-)

Igår hade jag barnvaktsjobb på agendan. Jetlagen är lagom härlig och jag var trots det överlycklig när jag vaknade och sneglade på klockan som visade 04:30… tills jag kom på att just den klockan inte är ändrad till vintertid… så 03:30 vaknade jag. Men, men. Barnvaktsjobbet var lika trevligt som sist och dagen gick snabbt. Kände mig nöjd med dagen och gled runt på min glada sinnestämning från alla trevliga möten jag fått under mina resdagar. Den rasade tvärt när jag skulle byta buss i centrum. När bussen är på väg in kommer ett gäng på runt 6-7 personer. En av tjejerna ger mig en ingående synande blick uppifrån och ner. Sedan kommer en högljudd omvänd komplimang ”I like your (paus) …shoes”. Jag kommer inte ihåg om jag svarade innan jag tacksamt gick på bussen. Jag har aldrig gillat folk som gör sig roliga på någon annans bekostnad och gör det inte nu heller. Om man inte kan säga något snällt, ska man inte säga det alls. Min positiva sinnestämning sjönk ner i botten och istället höll jag på att börja gråta på bussen. Allvarligt, det kändes som en kommentar barn kan få på mellanstadiet. Men då är de just BARN inte vuxna människor! Jag är väl medveten om att jag har förskräckliga kombinationer ibland (ofta ett resultat av att reahandla), men så länge det är praktiskt och jag syns i mörkret (reflexer) bryr jag mig helt ärligt inte om hur jag ser ut. Funktion före snygghet liksom, speciellt när jag jobbar. Däremot vill jag inte höra kommentarer från andra om det. En nära vän föreslog att jag skulle ha svarat: ”Jag tänkte precis att du har dålig klädsmak, men jag brukar hålla inne med sånt” vilket hade känts som ett klockrent svar om jag kommit på det igår, får lägga det på minnet för framtiden :-)

Ha det bra!