Underbar helg
Söndagen den 22 juli 2018
Hej!
Ännu en vecka har passerat. Måndagen på förskolan var bra, liksom barnvaktsjobbet. I fredags hade jag ledig dag och passade på att besöka Lost Lake. En av sjöarna som finns i Whistler. Jag har bott här snart ett år och aldrig varit där, troligtvis för att jag bor så nära en av de andra sjöarna. Sjön var enormt vacker och det fanns många motionsslingor runt sjön. Det är ett stort skidområde för längdskidor på vinter och jag önskar så att jag hade åkt där i vintras (eller vetat att det fanns). Jag gick den lättaste slingan som tog mig runt hela sjön (drygt 2,2 km) och jag hade en varm känsla i hjärtat av att åka skidor där på vintern – tänk vad underbart det skulle vara med bergen i bakgrunden eller en stjärnklar kväll. Kanske kommer det ett tillfälle i framtiden då jag kan göra det?
Både i fredags och i lördags var det svalare väder, runt 21-22 grader, mot 30 den gångna veckan. Nästa vecka spås 31-33 grader hela veckan med strålande sol… inte min passion precis. De 21 graderna som var i fredags var helt perfekt för min del.
Idag hade vi varmare väder igen (27 grader) och eftermiddagen spenderades vid sjön med en vän. Livet kan vara betydligt värre än att ligga i solen/skuggan och titta ut över sjön med enorma berg i bakgrunden. Ett ord: Underbart! Det här är livskvalité för mig. Det var mycket folk vid sjön men det känns ganska säkert att lämna sakerna på gräset när man går och badar, skönt att inte känna att man måste vakta allt hela tiden. När vi började packa ihop våra saker efter 3,5h mötte jag svenskan från mataffären. Himla trevligt med en pratstund.
Nästa helg väntas Ironman i Whistler. Ett stort arrangemang som tydligen stänger av större delar av orten. Roligt för de som deltar men jobbigt för oss som bor här. En av busschaufförerna berättade om det för mig i veckan och hintade att de som är rutinerade (inom bussbolaget) tar semester denna helg och flyr Whistler eftersom trafiken blir kaos varje år. Jag funderar därmed på att hyra bil och campa nästa helg, å andra sidan är det högsäsong och vädret ser varmt ut så många campingar är nog fullbokade.
På tal om busschaufförer. Det är ganska häftigt hur man lär känna folk utan att ”känna” dem. Jag känner igen de flesta av chaufförerna eftersom jag åker buss varje dag. Att de däremot känner igen mig är inget jag förväntar mig eftersom de har hundratals resenärer varje dag (de kör 10h/skift). Men det roliga är att många av dem faktiskt kommer ihåg mig. För någon vecka sedan gick jag på vid bussen i ett område jag inte brukar. Direkt när jag kom på innan jag hann säga något, sa busschauffören ”Hi, you not living in Blueberry anymore?”. Jag svarade skrattande att jag var på väg hem och då var det här inte en av de chaufförerna som kör min ”jobbrutt”! Har även vid två tillfällen fått frågan ”your going off here today?” när jag hoppat av vid ”fel” stopp (men som varit rätt vid de tillfällena) av två olika chaufförer. Lägg därtill att när jag går av bussen ropar jag numera inte ”Thank you” utan istället söker jag ögonkontakt i spegeln och vinkar glatt innan jag stiger av. Numera när det är ”mitt” stopp ser jag ofta att chaufförerna innan jag gör det höjer handen i en hälsning i spegeln. En del chaufförer hälsar även om de ser mig på gatan. Jag ska ärligt säga att jag inte vet vad mer än en av chaufförerna heter, men det känns ändå som man skapar en relation och det är just de där små relationerna som bidrar till att man känner sig hemma.
Ha en bra dag!
