belona.blogg.se

Lördagen den 16 juni 2018

Hej!

Jag kan inte förstå att vi redan är inne i juni … och nu har halva juni gått…! Dagarna flyter på i Whistler och jobben likaså. Ryktet har sagt att södra Sverige har (haft?) riktig högsommarvärme med 30 grader, svårt att förstå när vi har 5-15 grader. Förra fredagen (8 juni) gav jag upp och plockade fram vinterjackan från garderoben igen – helt allvarligt – det var 8 grader mitt på dagen med ihållande regn och iskall vind. Jag hade kämpat hela veckan med att tappert försöka med kofta, min ”puffy-coat” (dunjacka) och vindjacka men frusit varje dag. Vind, regn och 5-10 plus är helt klart mitt kryptonit. Jag har mycket hellre -10 grader för då är det en ”annan” sorts kyla (oftast). Tilläggas bör dock att jag är otroligt frusen av mig och de flesta på stan har endast kofta och någon sorts vår/sommarjacka (dock ser många väldigt frusna ut). Om än fick vi en vändning av vädret i torsdags eftermiddag och vindarna kändes varmare. Igår var det t-shirt väder igen med 22 grader och strålande sol – underbart! Kom dock en rejäl regnskur (och åska?) sent igår kväll. Idag har vi 26 grader. Imorgon ska det bli 28 och mån-onsdag 32-34 grader… En chock mot de 14 graderna vi hade förra veckan. Idag har jag till och med plockat fram shortsen, då är det varmt!

Förra helgen var lite av en mardrömshelg. Jag hade lovat att sitta barnvakt två timmar/dag… kl. 6-8 på morgonen. ”Herregisses” säger jag bara. Jag hade bokat en taxi som skulle hämta mig 5:45 i lördags. Gick ut vid 5:40. Väntade i 20 minuter, ingen taxi. Ringde barnvaktsfamiljen, där mannen fick vända (på väg till jobbet) och hämta mig. När jag kommit innanför dörren ringer taxibolaget – nu var taxin där, ”endast” 30 minuter försenad. Jag var så arg att jag inte ens svarade, tryckte bara bort samtalet. Däremot skickade jag ett ”lagom” argt mail till taxibolaget där jag fint skrev att det är under all kritik att de inte kan hålla tider som bokas två dagar i förväg under lågsäsong. Tog bussen tillbaka till centrum vid 8:30, tänkte handla mat och insåg att mataffären öppnade kl 9. Vänta igen… i kylan (tur jag hade min vinterjacka). Handlade och insåg när jag kom hem att jag glömde köpa grädde som jag skulle ha till gratängen till middag. Suck. Försökte än en gång ladda telefonen med pengar (jag hade försökt till och från i 4 timmar). Gick inte. Lyckades hitta en ny plats i lägenheten där jag fick in två barr på internet på datorn (internet har inte fungerat med datorn sedan drygt en månad i lägenheten, routern är för långt bort) och startade en chatt med telefonbolaget. Efter 30 minuter fick jag kontakt med en telefonbolagsrepresentant. Ni kanske kan föreställa er att jag inte var på det bästa humöret. Förklarade kort och konsist vad mitt problem var; att jag inte kunde göra en överföring varken från min mobil, dator eller surfplatta. Trots det fick jag frågor som ”har du testat en annan webbläsare?”. Fler än en gång fick jag djupandas och försökte verkligen (verkligen!) hålla en trevlig ton i chatten. Men när representanten skrev att det enda alternativet för mig verkade vara att åka och köpa en påfyllnadskod (trots att det är deras system som uppenbarligen krånglar), brast min ton en aning eftersom jag bor på en plats där det inte går att köpa en sådan där påfyllnadskod (de säljs bara i utvalda butiker) och jag skrev något i stil med ”Jag förstår att det här inte är ditt fel och att du inte kan göra något, men jag är verkligen inte glad. Finns det någon annanstans jag kan vända mig för att klaga?”. Representantens bemötande ändrades efter det och mitt ärende vidarebefordras till deras IT-service samt fick jag en gratis påfyllnad den här månaden. High five!

I veckan som gått har jag funderat mycket på framtiden och vad jag vill göra. Mest känner jag att det endast är två månader till mitt visum går ut och att jag måste göra upp någon slags plan. Jag är van att ha en plan A och en plan B och ibland även en plan C, men just nu har jag nog varken eller. I ärlighetens namn tror jag att det är precis vad jag har behövt i år, att bara vara och inte känna press eller krav för just nu är stress och jag ingen bra kombination. I ett steg till att tvinga mig själv att göra upp nya planer pratade jag med både barnvaktsfamiljerna och förskolan om framtiden. Jag kan inte beskriva känslan efter att ha pratat med dem, det närmaste jag kan komma är att jag var otroligt rörd och tårögd efteråt. Både barnvaktsfamiljerna och förskolan frågade om det finns något de kan göra, om det finns någon möjlighet för dem att sponsra mig för ett fortsatt visum eller liknande. För att klargöra var det här ingenting jag bad om (det är inte ens en möjlighet jag har undersökt), utan jag sa bara att jag med stor sannolikhet gör min sista dag i slutet av augusti men att jag undersöker möjligheterna för ett Express Visum. För mig innebär det inte att jag kommer stanna i Kanada för alltid OM jag får visumet, bara att jag skulle ha lite längre tid på mig att bestämma vad jag vill göra framöver (det är ett stort OM eftersom det är många många många som ansöker och långt ifrån alla får det). Idag vaknade jag och kände ett ”lugn” inom mig, det känns som jag har en plan A igen och kanske även en plan B…

Att förlora en närstående sätter sina tydliga spår. Det är en lång process att ta in att den personen inte är här längre, små saker som i vardagen hela tiden påminner en om saknad. För mig har det nog även inneburit att jag prioriterar annorlunda, jag känner ännu tydligare att det är viktigt att må bra i vardagen och göra saker man vill göra. Sätt upp mål och försöka nå dem. Vi har alla olika mål och drömmar, vissa mer avlägsna än andra men kanske finns det några mål eller drömmar som faktiskt går att uppnå om man bara vågar ta steget. Jag har en hel del mantran eller ”pepptalks” som jag rabblar för mig själv – det kan vara en mening från en bok eller serie, ett ordspråk eller dylik. Det gemensamma är att de får mig att må bra; det hjälper mig att fokusera eller ta ett steg tillbaka. Ibland hjälper det mig att släppa taget och ibland att våga försöka. Lika mycket som orden hjälper, kan det även vara att finna känslan som infann sig i ett specifikt ögonblick. Just nu är det nog det här som än en gång mestadels speglar mitt pepptalk till mig själv.